Denna artikel fanns i februari numret 1997 av “Communications of the ACM” (årgång 40, Nummer 2).
(från “Vägen till Tycho”, en kollektion av artiklar om föregångarna till den Lunariska revolutionen, publicerad i Luna City år 2096)
För Dan Halbert började vägen till Tycho i högskolan - när Lisa Lenz frågade om hon kunde låna hans dator. Hennes hade gått sönder och om hon inte kunde låna en annan, så skulle hon inte klara sitt skolprojekt. Det fanns ingen hon vågade fråga, förutom Danne.
Detta satte Danne i ett dilemma. Han ville hjälpa henne, men om han lånade ut sin dator skulle hon kanske läsa hans e-böcker. Förutom det faktum att man kunde hamna i fängelse för att låta någon annan läsa ens böcker, så kändes redan idén rent chockerande för honom. Som alla andra hade han lärt sig sen barnsben att dela med sig av böcker var fel - någonting bara pirater gör.
Det var dessutom rätt stor chans att MSM (Mjukvaru-Skydds Myndigheten) skulle komma på honom. I datakunskapen hade Danne lärt sig att varje e-bok hade en kontrollfunktion för upphovsrätt som kontrollerade var, när och av vem som boken lästes och att detta rapporterades till Licens Centralen (de använde denna information för att fånga läspirater, men också för att sälja privata intresseprofiler till företag). Nästa gång hans dator kopplades upp mot nätet, så skulle Licens Centralen få reda på det. Danne, som en datorägare, skulle få ett hårt straff för att inte ha vidtagit åtgärder för att förhindra brott.
Men givetvis, Lisa behövde ju inte nödvändigtvis läsa hans böcker. Hon kanske bara behövde datorn för att skriva sin uppsats. Men Danne visste att hon kom från en mindre välbärgad familj som inte hade råd med så mycket undervisning, än mindre hennes läsavgifter. Att läsa hans böcker kanske var den enda vägen för henne att klara sina betyg. Som han förstod situationen; han själv behövde studielån för att kunna betala för de rapporter han läste (10% av avgifterna gick till de forskare som skrev rapporterna; eftersom Danne siktade på en akademisk karriär, så hoppades han att hans egen framtida forskning skulle generera rapporter nog för att betala tillbaks studielånen).
Senare skulle Danne lära sig att det fanns en tid då vem som helst kunde gå till ett bibliotek och läsa artiklar, ja till och med böcker, utan att behöva betala. Det fanns elever som läste tusentals sidor utan statligt biblioteks-tillstånd. Men på 1990-talet så hade både kommersiella och ideella förläggare börjat ta betalt för access. Vid 2047 så var fri access för elever bara blott ett minne.
Det fanns förstås vägar att komma runt MSM och Licens Centralen. Dessa vägar var dock olagliga. Danne hade en klasskompis i datakunskapen, Frans Martinsson, som hade kommit över ett otillåtet debugger-verktyg, å använde detta för att hoppa över kontrollfunktionen för upphovsrätt när han läste böcker. Han hade dock berättat det för allt för många kompisar, en av dem angav honom till MSM för en belöning (djupt skuldsatta studenter lockades lätt till angiveri). År 2047 satt Frasse i fängelse, inte för piratläsning, utan för innehav av en debugger.
Danne skulle senare lära sig att det fanns en tid då alla kunde ha felsökningsverktyg för mjukvara. Det fanns till och med fria “debuggers” tillgängliga på CD eller nedladdningsbart på nätet. Men när vanliga användare började använda dem för att komma runt kontrollfunktionerna för upphovsrätt, så kom snart en prejudicerande dom som sade att detta var i praktiken det vanliga användningsområdet. Av detta följde att de var olagliga, senare skickades utvecklare av sådana verktyg i fängelse.
Programmerare behövde givetvis fortfarande felsökningsverktyg, men 2047 distribuerades endast numrerade kopior till officiellt licensierade och kontraktsbundna programmerare. Den debugger Danne använde på datavetenskapen hölls bakom en brandvägg så att den bara kunde användas för skoluppgifter.
Det var också möjligt att kringgå kontrollfunktionerna genom att installera en modifierad systemkärna. Danne skulle så småningom upptäcka att det funnits fria systemkärnor, till och med hela fria operativsystem kring millenieskiftet. Men nu var de olagliga, precis som felsökningsverktygen - man kan inte ens installera ett om man hade ett, utan att veta om datorns hårdvaru-lösenord, vilket varken SÄPO eller Microsofts support talar om.
Danne kom fram till att han helt enkelt inte kunde låna ut sin dator till Lisa. Men han kunde ändå inte neka henne hjälp, han älskade henne. Varje chans han hade att tala med henne fyllde honom med glädje. Bara att hon frågade just honom om hjälp, kunde ju betyda att det kanske var ömsesidig kärlek.
Danne löste dilemmat genom att göra något än mer otänkbart.. han lånade inte bara ut datorn, han gav henne till och med sitt lösenord till den! Genom detta, om Lisa läste hans böcker, så skulle Licens Centralen tro att det var han som läste och inte hon. Det var fortfarande ett brott, men MSM skulle inte automatiskt få reda på det. Detta om inte Lisa angav honom.
Givetvis, om skolan någonsin fick reda på att han gett Lisa sitt lösenord, så skulle bådas liv som studenter vara över, oavsett vad Lisa använt datorn till. Skol-policyn var att allt som hindrade skolans övervakning av studenternas datoranvändning var grund för disciplinära åtgärder. Det spelade ingen roll om det var harmlöst - förseelsen var att göra det svårt för administrationen att övervaka. Det förutsattes att man gjorde någonting förbjudet och de behövde inte veta exakt vad.
Studenter blev vanligtvis inte reglerade för detta, inte direkt. Istället blev de utestängda från skolans datorer och datorsystem, och skulle ofrånkomligen kugga på alla ämnen.
Senare skulle Danne lära sig att såna här policys först dök upp under 1980-talet, när studenter i större omfattning började använda datorer. Före detta hade skolorna ett annat förhållningssätt till disciplin; de bestraffade skadliga aktiviteter, inte de som bara väckte misstanke.
Lisa angav inte Danne till MSM. Hans beslut att hjälpa henne ledde senare till deras äktenskap, men också till att ifrågasätta vad de som barn lärt sig om “piracy”. Paret började läsa om upphovsrättens historia, om Sovjetunionen och dess kopieringsbegränsningar, även om USAs ursprungliga konstitution. De flyttade till Luna, där de fann andra som likaledes hade flyttat ifrån MSMs långa arm. När senare Tycho-upproret började 2062, så var allas rätt att läsa en av dess centrala mål.
Dessa noteringar uppdaterades 2002.
Rätten att läsa är en kamp som pågår idag. Det kanske tar 50 år för dagens rättsuppfattning att falla i glömska, men dest mesta av de lagar och regler som grundlägger scenariot i historan ovan är redan föreslagna; många är även lag i USA och annorstädes. 1998 kom “Digital Millenium Copyright Act” som lade grunden för begränsningar att låna och läsa e-böcker (men även annan data). Den europeiska unionen införde liknande begränsningar 2001 i ett upphovsrättsdirektiv.
2001 kom den Disney sponsrade senator Hollings med ett förslag kallat SSSCA som går ut på att alla nya datorer skall ha kopieringsbegränsningar som användaren inte kan gå förbi. Det syns en långsiktig trend från Clipper chip till de förslag som läggs i USA; datorsystem sätts och konstrueras för att ge tredje part kontroll över de som använder systemen. SSSCA har senare bytt namn till CBDTPA (tänk på det som “Consume But Don't Try Programming Act”).
Började USA att försöka använda amerikas frihandelsavtal (FTAA) för påtvinga samma regler för hela västvärlden. FTAA är ett sådant frihandelsavtal, med syfte att ge affärsvärlden ett ökat inflytande över demokratiska regeringar; att tvinga fram lagar som DMCA ligger i dess anda.
Iden att FBI och Microsoft skulle ha lösenord för personliga datorer, och inte låta ägaren ha det, detta föreslogs dock 2002. Det kallas “trusted computing” eller “Palladium”.
När denna historia ursprungligen skrevs, så hotade SPA små internetleverantörer, krävde att SPA skulle ges rättighet att övervaka användarna. Många internetleverantörer gav upp när de blev hotade, eftersom de inte hade resurserna att slå tillbaks i en rättegång (Atlanta Journal-Constitution, 1 Oct 96, D3.) Åtminstone en internetleverantör, Community ConneXion in Oakland CA, vägrade gå med på kraven och blev stämnd. SPA drog senare tillbaks stämningen, men fick senare lagstiftningen DMCA som ger dem makten de ville ha.
MSM har i denna svenska version av historien översatts från SPA (Software Publisher's Association), som i denna polisliknande roll har ersatts av BSA (Business Software Alliance). BSA är idag ingen polismakt; inofficiellt agerar den som en sådan. Användandes metoder som påminner Sovjetunionen, uppmanar folk till angiveri av medarbetare och vänner. I en terrorkampanj av BSA i Argentina under 2001 framkom hot om våldäckt i fängelser mot folk som delade med sig av mjukvara.
Universitetens säkerhets policys beskrivna i historien är inget påhitt. Som exempel, en dator i ett universitetsnätverk i Chicago området skriver ut följande meddelande när man loggar in:
This system is for the use of authorized users only. Individuals using this computer system without authority or in the excess of their authority are subject to having all their activities on this system monitored and recorded by system personnel. In the course of monitoring individuals improperly using this system or in the course of system maintenance, the activities of authorized user may also be monitored. Anyone using this system expressly consents to such monitoring and is advised that if such monitoring reveals possible evidence of illegal activity or violation of University regulations system personnel may provide the evidence of such monitoring to University authorities and/or law enforcement officials.
Detta är en intressant tolkning av USAs “Fourth Amendment”: tvinga folk att hålla med, i förväg, för att sedan hävda sin rätt eferåt.
Författarens anteckningar talar om kampen för rätten att läsa. Denna kamp har redan börjat; här följer två länkar till artiklar om teknologier som utvecklas för att neka dig din rätt att läsa.
Electronic Publishing: En artikel om e-böcker och upphovsrättsliga effekter som påverkar din rätt att läsa en kopia.
Books inside Computers: Mjukvara för att kontrollera vem som kan läsa böcker och dokument på en PC.
Denna essä är publicerad i Free Software, Free Society: The Selected Essays of Richard M. Stallman.